My love affair with dancing

Published on: 21 January 2019
By gaithrislife

Scroll down for English…

Hej Vänner!

Gud vad jag har saknat dansen. Jag har alltid varit dansare. Enda sedan barnsben, men för ca 1,5 år sedan var jag med om en olycka som resulterade i en ganska allvarlig knäskada. Vilket i sin tur resulterade i inre blödningar, smärta, operation, kryckor, morfin och rehabilitering. Kul!

Min första fråga till läkaren efter operationen var: “När får jag dansa igen?!”

Det faktum att jag inte kunde gå (hade kryckor) och var tvungen att tillfälligt flytta hem till mamma och pappa igen då jag var handikappad brydde jag mig inte om, men att inte få dansa var det värsta som kunde hända.

Läkarens svar? Jag skulle inte kunna dansa på minst ett år. Inte nog med det, men enligt läkaren skulle jag aldrig kunna dansa på samma nivå som innan. Jag är absolut inte professionell och har aldrig varit det, men dansen har som sagt alltid varit en stor del av mitt liv. Att försvinna in i musiken. Det är ett fantastiskt uttryck! Det går bara inte att förklara. Ni som vet, ni vet.

Rehabilitering efter en knäskada är lång!

Ca ett år, om inte längre gick jag hos min sjukgymnast. Jag som hatar gym som träningsform tvingades helt plötsligt att träna på gym för att bygga upp lår och knä igen *nu har jag ingenting emot gym längre*.

Nu, ca 1,5 år efter skada och operation så kan jag äntligen dansa igen. Visst känner jag fortfarande av vissa mindre begränsningar, ibland känns det som att knät låser sig, eller ska hoppa ur led. Men jag kan mina begränsningar ganska bra så det påverkar inte mig så mycket. Ibland kan jag få lite ont, men det är inte hela världen. Det enda som är tråkigt är att jag inte kan/vågar träna poledancing vilket jag tränade när jag skadade mig. Men jag kan salsa 😉

Jag försöker ändå vara positiv och tacksam. Jag kan gå, hoppa och springa igen. Någonting som jag innan olyckan tog för givet (som jag tror att de flesta gör). Resten är en bagatell. Hur som..

Hoppas ni har en fortsatt bra vecka! 🙂

Image taken an hour or so post-accident. I got to borrow my guy friend’s shoes (that were way too big), because I was wearing heels. I was in so much pain that I couldn’t stand (up) alone. I was given painkillers (and a bandage) from medics so that I could get home.

Bild tagen någon timme efter olyckan. Jag fick låna min killkompis skor (som var alldeles för stora), för jag hade haft klackar på. Jag hade så ont och kunde inte stå själv. Fick starka smärtstillande (och bandage) av sjukvårdare för att kunna ta mig hem.

Gratitude!

Men jag väljer att leva med en positiv inställning, vara tacksam. Tänk att bara kunna gå/hoppa/springa, det är någonting som de flesta tar för givet (det gjorde jag också), men nu har jag en helt annan syn på det hela.

Hursom. Hoppas ni alla haft en fin helg 🙂

Hey Internet Friends!

God how I’ve missed dancing. I’ve always been a dancer, ever since I was a kid. Unfortunately, I had an accident about 1,5 years ago that resulted in a pretty serious knee injury. That, in turn, led to inner bleeding, pain, surgery, crutches, morphine and rehabilitation. How fun!

My first question to the doctor post surgery was: “when can I dance again?!” 

Just the fact that I couldn’t walk (I was on crutches) and had to temporarily move in with my parents again since I was disabled didn’t seem to matter so much, but not being able to dance was my worst nightmare.

The doctor’s response? I wouldn’t be able to dance for at least one year. Not only that, but according to the doctor, I would never be able to dance on the same (advanced) level that I was at before the accident. I’m definitely no professional and I’ve never been one either but dancing has always been a big part of my life. To disappear into the music. It’s an incredible way to express yourself. I just can’t explain it. If you know, you know.

The rehabilitation time after a knee injury is very long!

I think I went to my physiotherapist for about a year, if not longer. I’m a person who hates the gym. All of a sudden I had to go to the gym to build up my thigh and knee muscles again *now I don’t mind the gym anymore*.

It has been about 1,5 years since I injured myself and had surgery and I can finally dance again! I still do feel certain restrictions, sometimes it feels like my knee is going to lock itself, or jump out of its’ socket. However, I am pretty familiar with my restrictions so it doesn’t affect me too much. Sometimes I do feel some pain, but it’s not the end of the world. The only thing that sucks is that I can’t/am too scared to train pole dancing, which I was doing at the time of the accident. I can salsa though! 😉

My aimis to remain positive and grateful. I can walk, jump and run again. Something that before my accident I took for granted. Which I think most people do. Now I have a completely different mindset.

Hope you all had a great weekend!

XXX

Gaithri

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.